Det började med en liten knuta. Jaha. I bröstet. Oj. Jag trodde jag var 23 och inte 45. Fan. I was in pieces sammanfattar min lördag natt ganska bra. Söndagen sedan var bara en seg väntan, eftersom allt är stängt här då. Jag insåg att jag ändå inte kunde påverka något, så jag tog mig samman och både gick på promenad (jag gick vilse), gjorde läxan (jag kunde ingenting) och såg på fotbollsmatchen med stort M: Tyskland - Australien (de övre makterna var på min sida och gav mig ett tydligt bekräftande tecken på mina val det senaste knappa året - fast ändå inte om man spolar tillbaka till M:s skämt i december: varken hon eller jag hade ju räknat med en till spelare på planen...)
Idag fick jag så äntligen - ursäkta språket - visa pattarna för en läkare. När jag väl kommit över chocken att man måste leta i telefonboken för att hitta en mottagning var jag mycket imponerad över den tyska sjukvården, kan jag inflika. Hjälp samma dag! Och inte av någon trött allmänläkare på en vårdcentral, utan av en specialist som ultraljudade mig och förklarade precis! Fantastisch! Det här lärde Herr Doktor Frauenarzt mig:
- Min kropp lever i ett förgånget århundrade och tycker att jag borde ha ett eller två barn redan...
- ...och därför är körtlarna i mina boobies lite förvirrade och har bildat mastopathisches logstenkonglomerat och fibroadenom, eller något sånt. Men det är inte farligt
- När jag får barn kommer jag ha mjölk nog till två små liv (kan man sälja bröstmjölk?)
- Jag måste unbedingt amma mina barn, annars.... ja det är lite oklart vad som händer annars, jag tror jag kan få knöliga bröst annars (att jag kanske inte får barn verkade inte vara ett alternativ)
- Mina bröstmuskler är ovanligt starka och jag borde vara simmare
- Krämen som ska ta bort knutorna gör också mina bröst mjukare. Why not. (Vilka mjuka xx du har, Malin...)
Slutet gott, allting gott.
fattar typ hälften.. prata inte i gåtoooooor!!!!
SvaraRaderaFinaste du. Både mjuka lår och tuttar.
SvaraRadera