Hur som helst, bidragande till denna förvirring i tid och rum är väl min minisemester till Tasmanien. Jag kom på just nu när jag började skriva att mitt tillstånd kanske beror på att jag har tvingats inse att Sydney inte är resmålet, utan utgångspunkten. Tolka det inte som något dåligt dock. Inte tvinga på det sättet, utan mer att det blev uppenbart genom resan.
Jag tänkte inte redogöra något vidare ingående för Tasmanien för det var inte så mycket att hänga i julgranen. Eller jag kanske ska säga att det började på en godkänt-nivå men blev tråkigare. Jag hade roligt med Cs familj, bröllopet var vackert och jag åt mycket riktigt god mat, men det saknades underhållning. Som jag sa till S fanns det inte ens en staty eller kyrka att låtsas vara intresserad av i Hobart (dit jag åkte själv efter bröllopet). Jag tycker nog att varje stad - och framför allt varje huvudstad - borde ta sitt ansvar och fixa några sights till alla ditresande.
Det var översvämning... Vi åkte sittlift över den vattenfyllda ravinen och gick tillbaka över en gångbro som tydligen stängdes av dagen efter på grund av de vilda forsarna!
Bröllopet var väldigt kristet och det bjöds på te och vatten på kyrkkaffet efteråt. Och enorma mängder mat. Återigen var mat the main attraction.
Jag hade fikat så mycket redan den dagen att jag hör och häpna lyckades motstå att köpa något i denna underbara affär jag gick förbi. Fast sen är jag ju mer för typ Mars än kvalitetschoklad.
Fatta vad långt bort jag var när Antarktis fanns med på väderkartan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar